SPIONENS SKUGGA
SYNOPSIS

‍
Avsnitt 1.

1942. Bomber faller över Södermalm, Stockholm. Det ser ut som en krigszon. Folk springer ner ikällare för att ta skydd. Det är Sovjets svar på att Sverige vägrar släppa en rysk spion från Långholmens fängelse. Ett stycke historia okänt för de flesta svenskar, som utspelade sig mitt underdet brinnande världskriget då Sverige officiellt var neutralt. Det är poliskommissarie Bror Lindén som berättar. Han minns när "Ryssroteln" i svenska säkerhetspolisen bildades för att hantera det ryska hotet under Kalla kriget, som kulminerade i krisen 1962 när världen stod på tröskeln till ett kärnvapenkrig. Samma år arbetade han med sitt livsviktigaste fall – det som skulle bli Sveriges största spionskandal genom tiderna.

1962. I en villa i Djursholms fashionabla kvarter håller paret Wennerström en soirée. Festen är full av svenska militärer och diplomater från alla världens hörn: amerikaner, britter, ryssar. I centrumstår Ulla-Greta Wennerström, den självklara värdinnan. Hon ser sig över axeln, var håller hennesmake hus?

Hushållerskan Carin Rosén, som leder serveringspersonalen för kvällen, ser att lampan lyser på överstens rum. Hon knackar på dörren – den som han alltid håller låst – och undrar om inte överstenska ansluta till sin fest. Han kommer ut, Stig Wennerström, med ett samlat uttryck. Han stänger ochlåser dörren om sig. Carin försöker se in i rummet men hinner inte innan den stängs.
‍
Stig skakar världsvant hand med alla utan att spilla en droppe av sin martini. Extra länge stannar han vid den ryske diplomaten Nikolskij och trycker länge hans hand. Wennerström ser hur hans fru Ulla-Greta rör sig som fisken i vattnet i minglet. Hon är ganska flirtig med männen, på ett oskyldigt sätt, men Wennerström gillar det inte. Han ber hushållerskan Carin att spä ut hustruns drinkar medvatten – hon har fått nog enligt honom. Ulla-Greta kommer på dem och blir arg på Carin. Hon gillar inte den förtroliga relationen Carin har till hennes make; hon tycker man ska behandla tjänstefolk som tjänstefolk.
‍
Utanför villan står en nedsläckt Volvo på gatan. Däri sitter två spanare från säkerhetspolisen –däribland en yngre Bror Lindén, vår berättare. De spanar mot huset men ser ingenting förutom siluetter av människor i fönstren och hör jazzmusiken som spelas.

På polisstationen blir det uppenbart att utredningen mot Wennerström går trögt. Bror Lindén ärövertygad om att han är rysk spion medan polisintendenten Georg Thulin är tveksam – det saknas konkreta bevis. Thulin hotar att lägga ned utredningen om de inte får ett genombrott snart. Lindénkänner pressen. Han har offrat allt för den här utredningen. Hans fru lämnade honom och tog barnen med sig. Numera lever han i en sunkig etta på Södermalm utan rinnande vatten. Han har ingenting förutom det här. Och han är bitter över att det är hans närmsta chef Otto Danielsson som alltid får all credit för hans arbete.

Wennerström besöker Flygstaben, där han hälsar och känner alla. Han ber om att få ut en handling ur deras arkiv. Först undrar receptionisten varför han inte går via kommandoexpeditionen som är praxis, men Wennerström förklarar att han ändå hade vägarna förbi. Wennerström beviljas handlingen som vi ser är stämplad med sekretess. Precis innan han ska gå kommer en general framtill Wennerström och tackar för hans långa tjänst. Wennerström får veta att han ska gå i pension inom kort. Pensionen har tidigarelagts mer än vad som från början var tänkt. Wennerström blir likblek av beskedet.

Carin städar Wennerströms villa när nyckeln vrids om i låset. Underligt. Ingen ska komma hem såhär dags. Hon kikar ner från övervåningen och ser en man i rock och hatt komma in och gå rakt motWennerströms kontor. Det är inte översten. Mannen har också nyckel till Wennerströms kontor, vilket ingen annan har – inte ens Ulla-Greta. Carin blir nyfiken. Hon smyger ned för trappen och lyssnar utanför kontorsdörren för att höra vad den mystiske mannen sysslar med där inne. Men hon hör inget, förrän hon hör steg inifrån komma närmare dörren. Hon skyndar sig att gömma sig i ett intilliggande rum när mannen kommer ut igen. Hon märker nu att han har en portfölj med sig närhan lämnar huset. Carin ser orolig ut. Vad var detta?

Wennerström är stressad, har panik. Han vill inte gå i pension. Han gör ett besök hos försvarsministern, som han känner sedan gammalt, och söker jobb på Försvarsstaben. Han påpekarsina kunskaper och meriter inom flygvapnet, som trots allt är framtidens viktigaste försvar.

Bror har fått höra att Wennerström sökt jobb på Försvarsstaben. Det skulle ge honom tillgång till all hemlighetsstämplad information som har med det svenska försvaret att göra. Det vore en katastrof, det måste stoppas. Efter att ha slitit sig i håret kommer han på en idé. Hans chef Georg Thulin är gammal vän med utrikesministern. Bror övertygar Thulin om att be ministern om en tjänst – erbjuda Wennerström ett jobb på UD. Thulin tvekar, han tror inte att Wennerström är skyldig, men låter sig ändå övertygas när Bror säger:
”Tänk för en sekund om jag har rätt?”

Wennerström blir först besviken när han nekas jobbet på Försvarsstaben, men han blir snabbt smickrad när utrikesministern själv ringer upp honom och erbjuder honom att komma till UD. Han blir så uppspelt att han glömmer låsa dörren till sitt arbetsrum när han lämnar huset.

När Carin städar villan upptäcker hon att dörren är olåst. Hon brukar inte få städa arbetsrummet, men driven av nyfikenhet går hon in. Det är ett vanligt arbetsrum förutom en oerhört stor radioapparat som inte har några kanaler. Hon sätter igång den men får inte in några kanaler – det surrar bara. Och så finns det en besynnerlig fotograferings-anordning i änden av rummet som serväldigt avancerat ut, med stativ och lampor riktade mot ett bord.

På en restaurang sitter Wennerström med den ryske diplomaten Nikolskij som var på festen tidigare. Wennerström är underdånig och ber om ursäkt för att han inte fick jobbet på Försvarsstaben. Nikolskij säger att UD duger gott, det är jättebra. Han lovordar Wennerström, som han kallar för "Örnen", och säger att han har blivit utnämnd till general i Sovjet, en högre befattning än hans svenska. Nikolskij räcker över ett etui med en medalj med en ingraverad örn och några ord på ryska. Wennerström ser oerhört stolt ut, nästan gråtmild. Nikolskij fortsätter att lovorda honom och säger att allt som Wennerström har gjort är för världsfreden och att det är han som upprätthåller balansen mellan Öst och Väst. Wennerström lapar i sig detta girigt.

Det här korsklipps med att Carin söker igenom Wennerströms arbetsrum, där en rektangulär sak i metall fångar hennes öga. Hon tar upp den och undersöker den. Plötsligt klickar det till. Det är en kamera! Hon råkade ta en bild av sig själv! Skrämd slänger hon den ifrån sig och springer ut urrummet.

På restaurangen är mötet över. Wennerström skakar Nikolskijs hand innan han går. I handskakningen ser vi hur en kamerarulle överlämnas. När Wennerström passerar baren sitter en man och hänger över en öl. Det är Bror Lindén.
‍

Avsnitt 2
‍
Bror Lindéns berättarröst berättar om en händelse när Wennerström var yngre och aktiv somflygare i flygvapnet. Han var uppe i luften på en flygövning och fick plötsligt panik utan anledning och katapulterade ut sig ur planet utan att säga till sin navigatör, som i panik fick göra det samma innan planet störtade och kraschlandade på marken. Händelsen var en skamfläck i Wennerströms karriär och en anledning till att han stannade i befordran vid överste. Han stämplades som "rädd flygare" och oduglig för aktiv tjänst, något han själv aldrig talar om.

Samtidigt berättar Bror att det här var tiden för Kubakrisen. Kennedy håller ett tv-sänt tal till nationen där han avslöjar sovjetiska kärnvapen som upptäckts på Kuba. Han kräver omedelbar nedmontering av missilerna och hotar med "full militär respons" om kärnvapen avfyras från Kuba. Världen följer utvecklingen med spänning. Det kalla kriget håller på att bli hett.

Wennerström hör på radion om en misstänkt spion som hittats mördad i London. Skjuten. Det finns få uppgifter om ärendet men mannen misstänks ha haft något samröre med Sovjet och det kan varade som ligger bakom dådet. Wennerström får tydliga obehag av radiosändningen.

Carin är nervös över händelsen med kameran. Hon berättar för sin man, och om den mystiske mannen i hatt som hon kallar ”Mr X”. Hennes man blir ännu mer nervös. Han vill inte att hans fruska hålla på och snoka – det är inte hennes ensak. Hon ska vara glad för jobbet hos översten, en rekorderlig man.

Polisen har bestämt sig för att delge sina misstankar om Wennerström för militären. De träffar ÖB, som är en ingift svåger till Wennerström, samt några generaler. Bror gör en utläggning om utredningen. Det möts av gapskratt. De tror inte alls på dem. Det är omöjligt att en svensk överste skulle kunna vara rysk spion. Befängt. Bror och de andra blir hånade och går därifrån förnedrade.
Thulin är rasande på Bror och klandrar honom för fadäsen.

I villan över hör Carin att Wennerströms tonårsdotter Christina talar på telefon på engelska. Carin tjuvlyssnar av någon anledning på samtalet.

Wennerström är tillbaka på flygstaben för att hämta ut handlingar men blir nekad. Han är på UDnumera och inte inom det militära längre. Han har inte access. Wennerström blir rasande och får ett utbrott på receptionisten som blir rädd för honom. Generalen från förra avsnittet kommer ut från sitt kontor som gör att Wennerström måste skärpa sig. Han får gå därifrån tomhänt.

Wennerström har en träff med Nikolskij och måste erkänna att han inte har någon information att överlämna. Han är mycket skamsen. Nikolskij lugnar honom. Sådant händer. Men han frågar omkamerarullen han fick senast av Wennerström. Ett av fotografierna var underligt. Det var suddigtmen ser ut att föreställa ett örhänge. Wennerström blir bekymrad. Örhänge?

Thulin har bestämt sig. Han lägger ned utredningen om Wennerström. Bror glömmer sin plats och skäller ut Thulin, som hotar honom att han kan få sparken om han inte håller käft. Bror påpekar alla möten som Wennerström har med den ryske diplomaten och allt han gör som verkar så skumt, menThulin lyssnar inte längre. Otto Danielsson, som aldrig lämnar sitt skrivbord och vanligtvis brukar stötta Bror, håller med Thulin. Ibland måste man släppa vissa saker och gå vidare. Bror lämnar stationen frustrerad.

Wennerström kommer hem stressad. Han säger åt sin fru Ulla-Greta att hålla sig borta från hans arbetsrum. Där har hon inget att göra. Ulla-Greta förstår inte vad han menar och blir sårad av han shätska tonfall. Carin berättar för Wennerström om dotterns telefonsamtal.
Det visar sig vara enamerikansk f.d pojkvän som hon rymde med när Wennerström var stationerad i Washington. Detblev en stor nyhet i svensk media och gav Wennerström oönskad uppmärksamhet, något hans ryska kontakt också påpekade.
Wennerström tackar Carin för lojaliteten och talar med Christina – han förbjuder henne att ha någon som helst kontakt med den amerikanske pojken. Christina börjar gråta. Hon springer iväg och tröstar sig i Carins famn, och inte hos sin mamma. Ulla-Greta är distanserad i sin relation till Christina, och avundsjuk på den nära relationen som dottern har till städerskan.

Senare när Carin städar huset och är ensam kommer den mystiske mannen i rock och hatt dit igen. Carin gömmer sig bakom ett hörn och spejar på vad han gör. Den här gången verkar han höra henne och han lämnar huset snabbt. Hon blir rädd. Blev hon upptäckt?

Carin har bestämt sig. Hon går till telefonen och börjar bläddra i telefonkatalogen. Hon ringer polisens växel och ber om att få bli kopplad till Säkerhetspolisen. Hon hittar inte numret i katalogen. Hon blir nekad att få prata med dem. Om hon har något att anmäla får hon vända sig till närmsta poliskontor. Carin slänger på luren, frustrerad.

Bror sitter hemma i sin ensamma lägenhet och super. Han är miserabel. Han ringer sin ex-fru och ber om att få tala med sina barn men hon hör att han är full och vägrar. Det säger klick i luren. Bror suckar. På väggen i sitt hem har han massa dokument uppsatta. Det är fotografier på Wennerströmnär han träffar olika diplomater och militärer. Det är som att Bror har sin egen privatspaning där hemma. Han ställer sig upp och tar på sig slipsen. Han kan inte släppa det här.

Wennerström sitter i en bil tillsammans med Nikolskij. Den körs av en rysk medarbetare som Nikolskij ger anvisningar åt var han ska köra. De är på väg ut från stan. Skog börjar omge dem. Det skymmer.

När Carin går hem från jobbet känner hon sig förföljd. Det är som att någon bevakar henne. Hon ökar på stegen. Stressad. Svetten rinner. Hon skyndar från spårvagnen. Hon skymtar en man i rockoch hatt en bit efter henne. Hon börjar småspringa.

Wennerström och Nikolskij har stannat bilen mitt ute i skogen, i ingenstans. Det är mörkt nu. Nikolskij berättar en fabel om skorpionen och grodan. Om hur skorpionen övertygar grodan att bära honom över floden, trots att grodan vet att skorpionen är farlig, men skorpionen lovar dyrt och heligt att inte göra grodan illa. Men när grodan simmar med skorpionen så sticker den grodan mitt ifloden – och dödar dem båda – eftersom "det är min natur" enligt skorpionen. Wennerström vet inte vad han ska tänka om Nikolskijs historia men han förstår att något ligger i luften. Han är nervös över att han inte har något att erbjuda i form av information. Den tyste chauffören stirrar hotfullt påhonom i backspegeln. Wennerström är riktigt rädd.

Samtidigt skyndar Carin in genom porten till hyreshuset och går uppför trapporna. Efter en stund hör hon hur dörren öppnas där nere och steg i trapporna komma uppåt. Hon skyndar på stegen men snubblar och gör illa foten. Fortsätter att linka uppåt. Plötsligt läggs en hand på hennes axel.

Wennerström blir avsläppt utanför sitt hus av den ryska diplomatbilen. Han andas ut, svettblank.
‍

Avsnitt 3
‍
1952. Via Brors berättande får vi följa med när Sverige, trots sin officiella neutralitet, signalspanar på Sovjetunionen för USA:s räkning. Flygplan flyger över Östersjön längs med Baltikums gräns ochfångar upp underrättelser som de vidarebefordrade till amerikanerna. Men under ett av dessauppdrag blir ett svenskt plan (typ DC3) attackerat av en rysk MIG och nedskjutet i havet. Planet ochbesättningen återfinns inte, och änkorna får inte begrava sina män. Hur ryssarna fick reda på att signalspaningen pågick vet ingen.

I nutid fortlöper Kubakrisen. USA:s flotta positionerar sig runt Kuba. Sovjetiska fartyg på väg till Kuba fortsätter framåt. Spänningen ökar dramatiskt. Hela världen följer skeendet.
‍
Handen på Carins axel tillhör inte den mystiske mannen, utan Bror. Han åkte ut till Wennerströmsvilla och stod och spanade utanför. Den här gången ställde han sig på baksidan för en gångs skull. Då såg han hur någon kom ut från köksingången. Carin. De hade missat att det fanns en städerska i hushållet.

Bror berättar om sin upptäckt för sina chefer Otto Danielsson och Georg Thulin. Nu har de ögon och öron inne i huset! Det är en ovärderlig källa till information. Thulin tvekar. Han litar inte på Bror, som verkar besatt av fallet och Wennerström, men Otto Danielsson backar Bror. Det här är ett genombrott.

Wennerström har en mardröm. Han ser sig själv arbeta i sitt arbetsrum och han försöker varna sig själv att han är i fara. Men Wennerström vid skrivbordet hör inte, hur mycket han än gapar.
Wennerström vaknar upp kallsvettig. Han ser på sin fru som sover bredvid. Kan han lita på henne? Han går upp och in till sitt arbetsrum. Han lyssnar på sin radio som avger signaler i bruset. Han antecknar.

Wennerström träffar Nikolskij på en parkbänk. Nikolskij säger åt honom att han måste leverera. "Center" börjar bli otåliga. Wennerström lovar. Nikolskij ger honom en tidsfrist. Han måste komma med något innan fredag.

Carin värvas som hemlig agent åt Säkerhetspolisen. Utredningen är igång igen. Bror instruerar henne vad hon ska göra, vad hon ska tänka på. Samtidigt får vi se henne spionera på Wennerström ihuset. Hålla sig i närheten av honom. Lyssna på vad han säger. Men Bror säger att hon ska akta sigför Wennerström. Han kan vara farlig om han trycks in i ett hörn. Det tror hon inte om översten. Han är så snäll mot henne. Men hon tar uppdraget på stort allvar. Hon är väldigt ivrig att få sätta igång och undrar om hon kommer få en pistol? Bror skakar på huvudet, han inser att den här tanten måste hållas kort.

Wennerström ringer ÖB Torsten Rapp och ber om en tjänst. De är trots allt ingift släkt och han undrar om Rapp kan utföra en exekutiv order så att Wennerström ska få tillgång till arkiven på militärstaber. Men Rapp vägrar. Det kan han inte göra. Om man inte har tillgång så har man inte. Wennerström blir frustrerad och påminner om att han rekommenderade sin svåger till posten, men det biter inte på Rapp, som ser bekymrad ut när han lagt på luren. Vad håller Wennerström på med egentligen?
‍
Bror träffar Carin i sin spaningsbil för att höra vad hon har fått reda på. Det är inte mycket. Det enda av värde är att hustrun Ulla-Greta nämnt att hon och Wennerström funderar på att flytta till Spanien. Det skulle vara ett problem för dem om Wennerström lämnade landet. Annars är Carin sspioneri hittills en besvikelse.

Samtidigt lunchar Wennerström med en gammal bekant inom flygvapnet och frågar försiktigt omolika militärarkiv. Då får han reda på ett arkiv i Solna som han inte kände till. Efter lunchen åkerWennerström till Solna och som tur är ställer de inga frågor. Han nämner bara att han är överste i flygvapnet och det räcker för att han kan begära ut hemlighetsstämplade dokument. Hans belevade sätt övertygar sergeanten som jobbar där.

När Carin spionerar på Wennerström ser hon var han lägger nyckeln till arbetsrummet. I fickan på sin översterock. Efter att han gått till jobbet tar hon nyckeln och tar sig in i rummet. Hon går igenom hans saker i hopp om att hitta något av värde. En av skrivbordslådorna är låst och hon tar en risk och forcerar upp den med en brevkniv. Men hon finner ingenting. Hon svär för sig själv.

På TV visas nyheterna om att en spionskandal har brustit i London. En högt uppsatt chef inom MI5 som heter Kim Philby har visat sig vara rysk spion. När han höll på att bli avslöjad flydde han till Moskva och defekterade. Det sista han sa till sin fru var "vi ses till middagen". Carin städar vardagsrummet när Ulla-Greta tittar på tv-inslaget. Hon ser stressad ut. Carin undrar om hon mårbra?

I polishuset undrar Thulin hur det går med deras spanande städerska. Bror tvingas erkänna att hon inte har kommit med något av värde ännu men att det behövs mer tid. Otto Danielsson bekräftar att sånt här arbete kräver tålamod, och eftersom Thulin litar på Danielsson låter han Bror hållas lite till.

Wennerström är på sitt arbetsrum och fotograferar handlingar som han hämtat ut. Han använder sin avancerade fotoutrustning. När han är klar har han flera filmrullar i handen. Han ser nöjd ut. Försttänker han lägga dem i skrivbordslådan men då upptäcker han att den är anstruken, som om någon försökt forcera den. Då ropar Ulla-Greta på honom, som vill något. Han ser bister ut och bestämmersig för att lägga dem någon annanstans.

Carin dammsuger på övervåningen och reagerar på att det är massa spån på golvet. Hon tittar uppmot taket där vindsluckan sitter. Hon öppnar luckan, tar ned stegen och klättrar upp på vinden.
Där uppe är en oinredd vind fylld med spån, som ligger slätt förutom på ett ställe som ser gropigt ut. Hon börjar gräva där och hittar filmrulle efter filmrulle. Jackpot. När hon kommer ned för stegenhör hon hur Ulla-Greta kommer hem. Hon ropar på Carin att hon vill ha kaffe. Snabbt kastar Carin filmrullarna i en soppåse som hon hade tänkt gå ut med.
Hon hinner hissa upp stegen och stänga luckan precis innan Ulla-Greta kommer uppför trappen. Hon undrar varför Carin är så rödflammigoch ser misstänksam ut. Carins hjärta bultar. Är hon avslöjad? Men Ulla-Greta säger omtänksamt att Carin inte ska ta ut sig och beordrar henne att gå hem för dagen. För att hjälpa till tar Ulla-Gretasoppåsen och säger att hon kan slänga den sedan. Innan Carin hunnit protestera har Ulla-Greta tagitsoppåsen från hennes hand och tackar Carin för idag. Carin har inget annat val än att ta sin kappa och gå hem.

Bror är pressad att nå något slags genombrott och bestämmer sig för att ta en risk. Han har hört talasom bridgekvällar som Wennerström deltar i, tillsammans med militärer. Han använder en kontakthan har i flottan och får en inbjudan till kortspelet. Där står han för första gången öga mot öga med Wennerström, som hajar till när han förstår att det är en polis från "Ryssroteln" närvarande. Men han spelar likgiltig och delar korten. Under spelets gång försöker Bror fråga honom om hans karriär utan att det ska bli till ett förhör.
Han undrar vad en diplomat gör egentligen och går till och med sålångt som att fråga vad skillnaden är mellan en diplomat och en spion. Wennerström skruvar på sig och de andra officerarna tycker samtalet är underligt och byter ämne. Brors blick borrar in sig i Wennerström, som inser att han är under bevakning.

Wennerström kommer hem jäktad. Han svarar inte Ulla-Greta på tilltal när hon frågar hur han mår. Han går direkt upp och öppnar vindsluckan. Men däruppe finner han att filmrullarna är borta! Hanfår panik. Ser på klockan. Snart ska han träffa Nikolskij. Vem kan ha tagit dem? Han anklagar Ulla-Greta och förlorar totalt besinningen. Ulla-Greta blir förtvivlad – hon har inte gjort något, hon vetinte vad han pratar om. Hon är oroad och undrar om han är i fara. Hon vill veta att han kommer ta hand om dem. Ska de inte bara flytta till Spanien och lämna det här livet bakom sig? Wennerströmstänger in sig på sitt kontor och låser dörren. Där sitter han resten av natten och röker sina cigariller.

Nikolskij står under en lyktstolpe på Djurgården. Han ser på klockan. Fimpar sin cigarett. Ser sigrunt innan han går därifrån.
‍

Avsnitt 4
‍
1914. Det är middagsbjudning med några familjer. De äter och dricker och skrattar. En mycket ung Stig Wennerström ursäktar sig från bordet. Han går in i köket och lägger mat på en tallrik. Han gårmed den till källardörren. Öppnar. Går ner i källaren. Där sitter en några år yngre pojke och lekermed klossar. Pojken är förståndshandikappad och ler när han ser Stig, som ställer tallriken framför pojken. Pojken äter maten med händerna. Stig försöker instruera honom hur man använder knivoch gaffel men förgäves.

1962. Kubakrisen står på sin spets. Världen är ett knapptryck från ett kärnvapenkrig. Sovjetiskafartyg närmar sig blockadlinjen. Alla håller andan.

Carin berättar för Bror om filmrullarna som ligger i soptunnan och att soptömningen sker samma dag. Hon måste dit trots att hon inte jobbar där idag. Bror ber henne att vara försiktig även om han inser att det här måste göras om de ska lyckas fälla honom. Men Carin är inte rädd. Hon är agent som jobbar för rikets säkerhet.

Wennerström har blivit paranoid. Han känner sig jagad och tittar ut genom fönstret hela tiden för attse om polisen är där. Vem kan ha tagit filmrullarna? Någon är efter honom, nu vet han det säkert. Han ringer ryska ambassaden och ber om att få tala med Nikolskij. Efter mycket om och menkommer ryssen till luren. Han bannar Wennerström för att ringa dit direkt – så går de inte till väga. Wennerström berättar vad som har hänt med rullarna, att någon är honom på spåren. Han försöker tala i kod men är så stressad att han ber dem att ta in honom i värmen. På en gång. Nikolskij lugnar honom och säger att allt är lugnt. "Örnen" har en ljus framtid i Öst, det vet han. Sen lägger Nikolskijpå luren. Wennerström verkar inte lugnad. Han packar en resväska. Lägger ned sitt pass. Och ett inramat bröllopsfoto på honom och Ulla-Greta.

Wennerström lägger resväskan i bakluckan på sin bil och hoppar in i bilen. Då kommer hans dotterspringande och undrar om hon kan få skjuts in till stan. Wennerström tvekar men låter henne åkamed.

Carin kommer till villan. Hon smyger runt huset från baksidan och till framsidan där soptunnan står. Hon börjar rota i den. Öppnar påse efter påse men hittar inget. Var är de någonstans? Då hörs en harkling. Det är Ulla-Greta som står i ytterdörren och undrar vad Carin håller på med. Carin förklarar snabbt att hon tappat en av sina ringar igår och tror att den kan ha hamnat i soppåsen. Ulla-Greta ser skeptiskt på henne och svarar att hon inte har tömt soporna än. Påsen är kvar därinne. Hon bjuder in Carin att leta efter ringen i den.

Carin hittar filmrullarna i soppåsen. Puh. Nu måste hon därifrån. På vägen ut spärrar Ulla-Gretavägen för henne. Hon säger att det har försvunnit saker från huset och undrar om Carin vet något om det. Carin ser förvånad ut. Vad har försvunnit? Värdesaker? Ulla-Greta ber att få känna i Carinsfickor. Carin blir alldeles röd. Hon ber om att få gå men Ulla-Greta insisterar. Till slut låter Carin henne gå igenom fickorna. Ulla-Greta hittar inget, hon ser besviken ut och låter Carin gå.

Wennerström parkerar i stan för att släppa av Christina. Han ber henne vänta – det är något han vill säga. Han säger att hon kan få kontakta den amerikanske pojken om hon vill. Han vill att hon ska följa sitt hjärta. Christina blir överlycklig och kramar om honom. Hon säger "vi ses till middagen" innan hon smäller igen bildörren. Wennerström ser sorgsen ut.

Carin klampar in på polisstationen där Bror sitter tillsammans med Otto Danielsson och Georg Thulin. Hon säger ingenting utan tar av sig kappan och slänger den på en stol. Sen fiskar hon upp fem filmrullar ur sin behå. Männen gapar. Bror ler segervisst.

Wennerström parkerar utanför Sovjets ambassad och går in. Han blir stoppad i entrén, ej insläppt. De hävdar att Nikolskij inte är där. Wennerström vänder frustrerad på klacken. När han går tillbakatill bilen ser vi hur Nikolskij står i fönstret och betraktar honom. Bredvid står den mystiske mannen i rock och hatt. De ser på varandra i samförstånd.

Polisen har stött på problem i framkallningen av filmrullarna. De är tillverkade i Sovjet och av ett speciellt material som inte reagerar på de vätskor som labbteknikern har. Bror sliter sig i håret. Allt står och faller med den här bevisningen. Han beordrar teknikern att försöka igen.

Wennerström är på UD för att hämta saker på sitt kontor. I sitt kassaskåp har han några sekretessbelagda handlingar som han lägger i sin portfölj. Hans sekreterare kommer in och ger honom flygbiljetter som han bad om. Han säger att han bara behöver en flygbiljett och sekreteraren undrar om inte hans fru ska resa med honom. Nej, säger han kort och tar sin biljett.

Bror får reda på att Wennerström köpt flygbiljett. De har avlyssning hos UD. Nu är det bråttom! Han ringer och hetsar labbteknikern som har misslyckats med ännu en framkallning. Bror säger åt spanarna att hålla koll på Wennerström, var han rör sig – han kommer att sticka till Bromma flygplats när som helst. De får absolut inte förlora span.

Wennerström sitter i sin bil. Han ser en polisbil och börjar svettas men den åker bara förbi. Han svettas ymnigt. Han följer en skylt som visar Vällingby/Bromma. Några bilar efter sitter två spanare från säkerhetspolisen och följer efter.

Carin går på nålar hemma i sin lägenhet. Hennes man ber henne att lugna sig. Hon lyssnar på radionför att höra om de säger något om Wennerström. Hon ringer Ryssroteln men de har inte tid med henne. Inte tid! Hon jobbar ju för dem.

Wennerström parkerar utanför en sjukhusbyggnad. På byggnaden står det "Beckomberga".

Samtidigt lyckas labbteknikern att framkalla filmen. Det är ritningar av ett nytt flygplan som heter "Viggen", svenska flygvapnets nästa storsatsning.

En skötare låser upp en dörr och släpper in Wennerström, som reagerar på instängdheten. Det känns som ett fängelse. Inne i rummet sitter en man några år yngre än honom själv och stirrar ut i tommaintet. Mannen är förståndshandikappad.
Det är Wennerströms lillebror, samma pojke som befann sig i källaren. Lillebrodern verkar inte kontaktbar. Efter ett tag börjar Wennerström att prata. Han öppnar upp sig inför brodern. Han pratar om sin tid i Moskva på svenska ambassaden.
Hur han upptäckte det vackra med diplomati, att springa med information än till amerikanarna, än till ryssarna. Spela ut dem mot varandra. Hur meningsfull det fick honom att känna sig. Men att man inte alltid vet vad man ger sig in på, innan det är för sent. Han blir sorgsen igen. Han ber sin brorom förlåtelse för allt han har gjort. Lägger en hand på sin bror. Men brodern rycker till och gör ettaggressivt utfall mot Wennerström. En skötare kommer och tar tag i brodern.

När Wennerström kommer ut från sjukhuset ser han två säkerhetspoliser som står vid hans bil. Han vänder om och går runt på andra sidan huset. Han korsar vägen och hoppar på en spårvagn.

Bror får via telefon veta att Wennerström hoppat på en spårvagn in mot stan. De har konfiskerat hans bil och resväska med hans flygbiljett. Otto Danielsson påpekar att det är midsommar och att stan är tom på folk, det är svårt att följa någon utan att bli sedd. Bror kan inte sitta still längre utankastar på sig rocken och ger sig av.

Wennerström står på spårvagnen som åker tillbaka in i Stockholm city. Han ser jagad ut. Kollar sig bakom axeln för att se om han är förföljd. Han hoppar av vid en hållplats inne i stan. Går med raskasteg gatan fram.

Bror och en kollega kommer springande till en spårvagnshållplats. De möts av ytterligare en kollega som meddelar att han har skymtat Wennerström vid Norrmalmstorg. De sätter fart. När de kommertill torget ser de Wennerström på andra sidan. De börjar korsa torget när han plötsligt vänder sig om.

Han tittar rakt mot dem. Bror och kollegan börjar spela berusade och skrålar en fyllesång. Wennerström verkar köpa det och fortsätter framåt. Jakten fortsätter.

När de kommer över till Kungsträdgården tappar de plötsligt bort honom. Bror får panik. Var tog han vägen? Spanarna sprider ut sig. Bror flackar vilt med blicken. De får inte förlora honom nu. Vart är han på väg någonstans?

Då minns Bror plötsligt att sekreteraren på UD på telefon talade om "flygbiljetter" i plural. Wennerström är på väg till UD för att hämta den.

När Wennerström korsar Riksbron i riktning mot UD ser han en bekant gestalt stå och vänta påandra sidan bron. Det är Bror Lindén. Wennerström vänder sig genast för att vända om men ser att andra sidan blockeras av ett par säkerhetspoliser. Han andas ut, besegrad, och går i maklig takt motBror som inte rör sig ur fläcken.

Samtidigt får Kubakrisen en dramatisk vändning. I sista stund vänder flera sovjetiska fartyg om. Chrusjtjov beordrar fartygen att stanna utanför blockadområdet. Alla sitter klistrade vid sina tv- och radioapparater. Det blir inget kärnvapenkrig. Världen andas ut.

Carin kommer ut från polishuset efter att ha lämnat sitt vittnesmål. Samtidigt anländer Bror tillsammans med Wennerström, som blir ledsagad av polismännen. Wennerströms ansikte fylls avchock när han ser henne. Han inser att det var hon, hans städerska, som satte dit honom efter sinamånga år av framgångsrikt spioneri. Carin ser på sin arbetsgivare med visst medlidande innan han förs in av polismännen.

Gripandet är en stor framgång för Ryssroteln. Georg Thulin blir gratulerad av politiker och personligen tackad av statsministern. Även ÖB Rapp ringer och tackar honom, medan resten avmilitären inte säger ett ord. Men när kredd ska ges så ger Thulin Otto Danielsson äran för den långa utredningen, medan Bror och hans hårda arbete hamnar i skuggan.

Under förhöret går det först trögt för Bror att få ur Wennerström ett erkännande. Men när han ändrar taktik och börjar tilltala Wennerström med vördnad och respekt, och bjuder honom på cigariller ochsmickrar honom, får det Wennerström att öppna upp sig. Han beskriver sig själv stolt som toppagentoch som en fredsbevarande kraft mellan Öst och Väst. När Bror pressar honom att han är en spionsom har förrått sitt land kontrar Wennerström med att Sverige inte är ett neutralt land, utan har alltid varit i maskopi med amerikanarna.
Är USA verkligen så mycket bättre än Sovjet? Bror har inget svar på det. Under förhöret växer det fram en ömsesidig respekt mellan männen.

Stig Wennerström dömdes till livstids fängelse för grovt spioneri och förlorade sin titel som överstei flygvapnet. Under de 15 år han spionerade för Sovjetunionens räkning uppskattas han ha lämnatöver 20 000 hemliga dokument. De visste absolut allt om Sveriges försvar.

Wennerström-affären förändrade svensk säkerhetspolitik för all framtid. Sedan dess stårSäkerhetspolisens nummer listat i telefonkatalogen.