FÖRSTA DELEN: ÖPPNINGSSCEN
‍
Maj 1962. Det har åskat tidigare på dagen, nu smattrar regnet mot glasrutorna, slammer med porslin hörs från köket. Stig Wennerströms fashionabla tiorumsvilla utifrån. Skirnervägen 20 i Djursholm utanför Stockholm. Carin Rosén. Wennerströms hushållerska står i köket i svarta skor med klack och diskar. Svar kjol. Skärp i midjan. Håret uppsatt. Hon nynnar på Corry Brokkens låt ”Net als toen” – Nederländernas vinnande bidrag i Eurovision Song Contest  i mars samma år. Vi ser villan utifrån. En man kommer gående, vi ser honom bakifrån. Han går in genom entrédörren utan att ringa på dörren, hänger av sig rocken i hallen, viker ihop det våta paraplyet och lägger den vita mössan med armébeteckning på byrån. Vi ser inte hans ansikte.

Carin Rosén hör ljud från hallen och senare steg uppför trapporna till vinden och hon förstår vem det är och fortsätter med nynnandet och disken. Det hörs knarrande ljud i taket, personen på vinden går fram och åter, släpar en stol över golvet och stegen tystnar. Carin Rosén blir nyfiken och går så tyst hon förmår till hallen för att lyssna. Det är knäpptyst i huset. Det enda som hörs är regnets smatter. Carin Rosén hör en byrålåda som öppnas och stängs och sedan ett harklande. Steg hörs igen. Stolen ställs tillbaka till sin ursprungliga plats. Carin Roséns blick fastnar på armémössan på byrån (hon noterar att det inte är Wennerströms, en specifik och viktig ledtråd för tittarna inför slutet) och återvänder till köket när personen på vinden hörs gående nedför trapporna. Carin Rosén går för att ta farväl av personen, vilket vi ser framför Carin Rosén, vi får aldrig se personens ansikte, bara en figur som går förbi. Fokus är riktat på hennes ansiktsuttryck. Hon känner igen personen men denne försvinner snabbt från villan ut i regnet. Personen utförde endast ett hastigt ärende på Wennerströms kontor en trappa upp.    

EFTERFÖLJANDE SCENER:
Tidig morgon juni 1952. Vi ser DC3:an starta från Bromma Flygplats. Planet flyger sedan över Mälaren. Besättningen ombord är åtta till antalet. Här gör kameran en backande rörelse från bakre delen av planet fram till cockpit för att etablera besättningen. De är i god sinnesstämning, vi hör dem inte prata, de utför momenten de är vana vid, de provar den nya amerikanska signalspaningsutrusningen de fått installerade av amerikanarna. Vi hör att teknikern pratar engelska medan kapten Älmeberg talar med sambandscentralen. Allting flyter på. Detta är den slutliga övningen innan nästa planerade flygning som ska ske fredag den 13 juni. Varje enskild besättningsman iordningställer utrustningen, planet tas om hand av militär personal på Bromma Flygplats. Besättningen tar adjö av varandra när det är sen kväll. Det utspelar sig en scen mellan kapten Älmeberg och en ur besättningen som uttrycker en viss oro inför flygningen på fredag. Älmeberg försäkrar besättningsmannen om att han aldrig skulle sätta sin besättning i medveten fara. Detta gör att besättningsmannen lugnar sig och de skiljs åt i god anda.
‍
Hos statsminister Tage Erlander i hans arbetsrum på Rosenbad. Hans närmaste män sitter samlade vid bordet. Diskussionen gäller det politiska läget. ÖB, Torsten Rapp är också inkallad till mötet. Tage Erlander får informationen om att Försvarsmakten kommer att utföra ett topphemligt uppdrag de kommande dagarna å amerikanarnas vägnar. Erlander (Sverige) kör utåt sett en neutralitetspolitik men har i själva verket ett nära samarbete med västmakterna. Utan svenskarnas direkta vetskap har Sovjet mycket mer information om svenskarnas flygning än vad de vet om. Tage Erlander oroar sig för de tidigare nedskjutningarna över Östersjön av andra nationers flygplan. En klar spänning om uppdraget är för farligt eller inte eftersom de faktiskt provocerar Sovjet? Men än dock godkänns det för genomförande.
‍
Hemma hos familjen Älmeberg. Det är middagsbjudning. Stämningen bland de som är samlade är god och bekymmersfri. Barnen springer kring bordet, leker med små modellflygplan, låtsas att de får vara med sin pappa på en flygning. Fruarna sänder menande blickar mellan varandra. De är allierade, de är hemmavarande fruar till betydelsefulla män som arbetar inom Försvarsmakten.  
‍
Senare samma kväll. Två personer sitter vid en parkbänk ute vid Täckaudden, Djurgården.
Svensk och brittisk underrättelsetjänst diskuterar ostört den nya topphemliga informationen gällande en stor sovjetisk övning. Övningen ska ta plats nordöst om Gotska Sandön. Ett allvar finns då de också diskuterar ett eventuellt bakhåll från sovjetisk sida. De sätter direkt igång ett febril arbete för att få klarhet i den nya informationen då det också kan vara ett ypperligt tillfälle att få ut mer information om Sovjets radarsystem och dess flotta.
‍
Middagsbjudningen hos Älmeberg är över. Gästerna har sagt adjö och alla har gått hem. Nu har vi följt med familjen Jonsson hem. Barnet/barnen sover och fru Jonsson och maken sitter i vardagsrummet och diskuterar med varsin kvällsdrink i handen. Fru Jonsson är orolig över ännu en kommande flygning över Östersjön. Maken lyckas lugna henne.
‍
Hemma hos Ivar Svensson och hans fru. De har hamnat i konflikt. Ivar Svensson meddelar att han utökat sina flygtillägg, något som får fru Svensson att se rött då de precis har en nyfödd i hemmet. Tidigare har Ivar Svensson berättat mer än de andra vad han arbetar med, frun är direkt medveten om riskerna. Fru Svensson blir mycket upprörd. Hon anser att han bör tänka på dem, sin familj. Men Ivar Svensson insisterar på att det han gör är något för allas säkerhet. Sent på kvällen lämnar Ivar Svensson hemmet för att åka till Bromma Flygplats. De båda makarna skiljs oense.
‍
Kvällen efter bjudningen. Besättningen har mötts upp på Bromma Flygplats. De sitter i hangaren, röker och spelar poker vid ett bord. De sitter i vita brynjor. De skrattar och någon vinner potten och skrapar hem de få mynt som ligger i en hög i mitten av bordet. De bekymmer Ivar Svensson haft med sin fru är som bortblåst tills en militär med majorsgrad tvärt avbryter den muntra stämningen med att flygningen kommer se lite annorlunda ut. De kommer flyga över en stor sovjetisk övning. De är högst medvetna om riskerna men känner sig trygga i uppgiften. Besättningen bryter upp för att gå och lägga sig, ett par timmar senare ska de flyga.


FREDAGEN DEN 13 JUNI, 1952
KLOCKAN 06:30
‍
Etableringsbilder över ett sovandes Stockholm, tidigt morgonljus. Besättningen äter frukost tillsammans. Det serveras havregrynsgröt med en ostsmörgås och en kopp kaffe. Ordergivning utspelar sig inför flygningen. Kapten Älmeberg och en tekniker utför tillsammans besiktning av flygplanet, resten av besättningen vandrar ut på banan mot planet. De följs av militär personal.
 
Fortfarande flygmorgonen – vi visar kvinnornas perspektiv när de befinner sig på hemmaplan. En del vet mer än andra. Det sker i alla fall någon form av kommunikation dem emellan. Två av hemmafruarna går en promenad där de utväxlar ord.
‍
DC3:an taxar ut från hangaren. Från en liten stuga en bit ifrån startbanan, skymtar vi en person som suttit och iakttagit dem. Han har fotograferat det hela. Personen lyfter en telefonlur, i andra änden av luren ser vi enbart en mun röra sig som svarar på ryska. Det är ett kort samtal i stil med ”uppfattat.” Vi kommer aldrig att få veta vem som fotograferat när planet lyfte.Planet flyger över Stockholm, mot öst. Det är en halvklar dag, planet skär genom molnen, solstrålarna kastar ljus över vattnet. En signalist vid flygflottiljen vid Roslagens flygkår (F2) Hägernäs sambandar med DC3:ans flygning. Samtidigt ser vi även Tage Erlander vid arbetsbordet.  
‍
Till Sovjet. Ryska sidans kommandocentral. De har uppmärksammat att den svenska DC3:an har lämnat Bromma Flygplats. En sovjetisk flottiljamiral på ett skepp ute på havet har också nåtts av informationen om att planet är på väg ut över Östersjön. Sovjet har riggat en fälla, något som Sverige och dess allierade inte vet om. Nu väntar Sovjet spänt på om svenskarna kommer att gå rakt in i fällan. Den sovjetiska kommandocentralen beordrar att stridsplan ska skickas upp. Den sovjetiska marinen gör sig redo, motorerna startas och de beger sig söderut.
‍
DC3:an passerar Gotska Sandön. Här kommer scener från planet DC3:an, (F2) Hägernäs samt även Tage Erlanders arbetsrum. Vi kommer att följa alla tre i olika sekvenser.
‍
Tage Erlanders perspektiv. Han vet vad som gäller. Från DC3:an passerar klockslaget 10:30 och allt går enligt svensk planering. De flyger över det öppna havet, de har rapporterat in och de har fått kontakt med de sovjetiska antennerna.
‍
På Försvarsstaben pågår högsta beredskap. Torsten Rapp leder arbetet. Vad har egentligen statsminister Tage Erlander för relation till Överbefälhavaren Torsten Rapp? Tage Erlander fruktar: ”Vad gör vi om vi blir nedskjutna?” Och ”Vad händer om det blir krig?” Men de är ytterst medvetna om allvaret i operationen. ÖB har fullt förtroende för den svenska militären däremot tvivlar han på den socialdemokratiskt ledda regeringen och dess kapacitet för krishantering.

Sovjetiska jaktplanet (Mig15) flyger i hög hastighet mellan molnen och de öppna haven sett ovanifrån. De får sikte på DC3:an långt bort. Piloten i cockpit: ”Vi har planet i sikte.” Piloten rapporterar in och får klartecken om att gå till attack mot DC3:an. Då är klockan 11:22. Det är ett faktum: Svenskarna har gått rakt in i fällan.
‍
Vi bygger upp en intensiv känsla under pågående flygning, vi känner en stor spänning i luften. Vi vill få publiken att känna nervositet, vad kommer att hända?  
‍
11:23 knastrar det till i radion på nödfrekvensen och signalisten vid (F2) Hägernäs får in ett nödanrop. Navigatör Gösta Blad hörs i radion: ”Vi är beskjutna av sovjetiskt …” De hörs ett muller. Ett par sekunders kommunikation. Samtalets bryts.
‍
Vi befinner oss inne i DC3:an. Vi följer besättningen i samma sekund som nödanropet anländer. ”Vi är beskjutna av sovjetiskt …!” kommunikationen bryts. Utifrån ser vi det sovjetiska jaktplanet som jagar DC3:an. Här kommer följande scener att rulla med Tage Erlander, ÖB, fruarna och signalisten:
En scen där fruarna sitter i trädgården och dricker kaffe helt omedvetna om vad som precis har hänt. Samtidigt sker det katastrofala i planet.
‍
Tage Erlander står vid fönstret och blickar ut över riksdagen och ÖB befinner sig på Försvarsstaben.
Navigatören Gösta Blad försöker febrilt få kontakt med signalisten på (F2) Hägernäs igen. Det sker en explosion inne i planet. De sovjetiska projektilerna går rakt igenom planet och en person träffas allvarligt. Älmeberg vänder sig om från cockpit och skriker till besättningen: ”Vi kommer gå ned!” Vi ser planet ta sikte mot havet. En besättningsman tar sig bakåt i det rökfyllda och brinnande planet för att rycka upp dörren på vänster sida. Älmeberg beordrar besättningen att hoppa. Fyra personer hoppar. Samtidigt som detta händer, ser vi de ryska skeppen som noterar det brinnande planet på långt avstånd. Piloten i Mig15-planet ser att besättningen hoppar och rapporterar in detta.
DC3:an landar med en ordentlig smäll i havet. Vi ser rök och flygplansdelar som brinner. På avstånd ser vi från det sovjetiska perspektivet att båtar närmar sig ”olycksplatsen”.
‍
Katastrofen är ett faktum och ett tungt mörker ligger över stämningen, det som inte fick ske har skett. Febril aktivitet på Försvarsstaben samt iscensättning av en räddningsaktion som kommer till stånd. Svenska försvarsmakten skickar upp två Catalinaplan för att påbörja sökandet. Samt marinen beordras ut för att söka efter den nedskjutna DC3:an. På svensk radio hörs information om att ett svensk flygplan ur flygvapnet saknas sedan 12-tiden. Vi utvecklar det politiska läget. Var det verkligen Sovjet? Mörkläggning av nedskjutningen av DC3:an. Allmänheten kan under inga omständigheter få information om vad denna flygning handlade om. När Catalinaplanet skjuts ned tre dagar efter DC3:an ökar rysshatet. Nyheterna förmedlar att de hittat en sönderskjuten livbåt från DC3:an, vilket spär på ryssaggressionerna och leder till stenkastning mot ryska ambassaden. Det politiska läget är väldigt infekterat, det har aldrig tidigare varit så spänt. Här skulle lätt ett krig mellan Sverige och Sovjet kunnat utbryta.

‍
SISTA DELEN: JAKTEN
‍1962
‍
Carin Rosén står återigen i Wennerströms kök. I bakgrunden lyssnar hon på radio medan hon plockar med diskat porslin. TT rapporterar sin nyhetssändning och meddelar att det är tio år sedan Catalinaaffären och att mysteriet kvarstår efter den nedskjutna DC3:an. Ytterdörren öppnas, en person kommer in, vi ser enbart personens gradbeteckning på mössan. En likadan mössa som i öppningsscenen. Mössan har ett annat kapell, det är Flygvapnets beteckning.  
En intressant hint: personen i villan i öppningsscenen var inte Wennerström, utan Herr X. En icke identifierad person än i dag som hade tillgång till Wennerströms villa. Han ska ha haft en hög militär grad.
‍
Nu är det Stig Wennerström som har kommit hem och är i villan. Wennerström och Carin Rosén samtalar i hallen. Carin Rosén pratar om lunchen/middagen och nämner lite lätt TT:s sändning. Att det gått tio år sedan Catalinaaffären och fortfarande inga svar, att regeringen är förtegen om det som skett. Wennerström blir inte direkt berörd av det han hör, säger något i stil med: ”ja det där är lite underligt, nu måste jag återgå till mitt arbete. Jag finns på mitt arbetsrum om det är något”, och försvinner snabbt upp till ovanvåningen. Hon fick inget direkt svar … vilket gör henne lite förbryllad då Wennerström uppträtt underligt den senaste tiden. Samt att Herr X befunnit sig mer än vanligt i villan. Hon återvänder till köket för att fortsätta med sysslorna.  
‍
FLASHBACK: Här kommer Wennerström presenteras närmare gällande hans eventuella inblandning. Wennerströms information till Sovjet att svenska försvarsmakten planerar en ny flygning över Östersjön med ny amerikansk utrustning något som ryssarna är högst intresserade av. Wennerström åker till USA.
‍
Vi etablerar poliserna. Bror Lindén och Otto Danielsson som arbetar på Ryssroteln. Vi får följa deras spaningsarbete som pågått över femton år. Mer intensivt sedan 1957 när Wennerström återkom till Sverige från USA.
‍
De båda poliserna har ömsom tvivel, ömsom starka misstankar gentemot Wennerström. De är övertygade om att få fast Wennerström, men de har inga bevis. Hur de än har spanat på honom lyckas de inte komma åt honom. Bror Linden och Otto Danielsson håller ett möte med högt uppsatta officerare om att det kan finnas en spion bland dem, vilket negligeras av militären. ”Det kan inte vara möjligt”. De båda poliserna får internt föra en kamp mot militären. De arbetar inte tillsammans, de har inte samma misstankar.
‍
Poliserna söker ledtrådar och ett gammalt PM som Wennerström författat landar på Lindén och Danielssons bord. De inser att Wennerström inte hade kunnat skriva detta PM utan att vara mer insatt än vad han borde vara utifrån de ansvarsområden han hade i tjänsten.
Lindén och Danielsson samt de andra poliserna på Ryssroteln utför intensiv spaning på Wennerström. Nu har de spaning vid villan i Djursholm. En tidig morgon sitter två poliser och spanar när en kvinna blir avlämnad utanför entrén. Mannen som kör bilen skuggas av poliserna och stoppas en bit längre bort. De ställer frågor till mannen, som är Carin Roséns make. Han går med på att de kan ta kontakt med henne.
‍
Senare samma kväll blir Carin Rosén hämtad av maken utanför Wennerströms villa i Djursholm. Maken kör inte den vanliga vägen hem utan åker till bensinstationen för att tanka och stannar fordonet. Ovetandes väntar Carin Rosén kvar i bilen medan maken går ut. Det knackar på bilrutan på Carin Roséns sida och hon vevar ned den. Bror Lindén och Otto Danielsson utbyter ordväxling med Carin Rosén vi ser henne nicka och i samförstånd med Lindén och Danielsson ger hon en menande blick till sin make för att sedan åka iväg. Detta är det första av många möten hon kommer att ha med ryssroteln.  
‍
Carin Rosén blir senare värvad som ”spion/agent in place” av den svenska polisen. Med viss tvekan – gör hon rätt som eventuellt förråder sin chef Wennerström och vilka konsekvenser kan det komma att få för henne?  
‍
Från polisernas sida är värvningen av Carin Rosén det absoluta genombrottet i spaningen på Wennerström. Vid ett möte hemma hos Carin berättar hon att Wennerström har någon slags fotograferingsapparat uppe på vinden, att han lyssnar mycket på radio samt att en annan person har tillgång till huset och har egen nyckel till Wennerströms låsta arbetsrum. Att den okända personen är där udda tider på dygnet. Polisen förstår att Wennerström arbetar mycket hemifrån och att de måste få tillgång till villan vilket innebär en stor risk för Carin Rosén. De vill inte riskera att avslöja henne. Det förbereds en plan för att kunna komma in i huset. Från polisens sida är det avgörande att försöka ta sig in i villan och Carin Rosén är den som hjälper dem.  
‍
Hos Wennerströms. Sista bjudningen hemma i villan i Djursholm. Ulla-Greta Wennerström syns lite i skymundan. Här strävar vi efter en lugnet-före- stormen-känsla. Det utspelar sig en festscen där alla gäster är på glatt humör. Wennerström och Ulla-Greta underhåller gästerna som brukligt.
Vid storstädning dagen efter bjudningen hos Wennerström upptäcker Carin Rosén att det saknas en blomkruka på vinden, vilket verkar märkligt. Hon ringer sin kontaktperson hos polisen, berättar att luckan på ovanvåningen står halvöppen och de ligger spån på trappstegen upp till det hemliga rummet. Polisen undrar ifall hon kan ta sig upp på vinden utan att bli sedd, vilket hon senare gör. Där hittar hon då ett par filmrullar undangömda bland spånet på vinden. Polisen guidar henne hur hon skall överlämna filmrullarna direkt till Polisen . Filmrullarna tas omedelbart in för analys. Polisen tar hjälp av en framkallare på FOA (Försvarets Forskningsanstalt) för att framkalla filmrullarna med olika vätskor, vilket visar sig vara väldigt svårt. Framkallaren har ingen vetskap om innehållet annat än att det rör rikets säkerhet. Framkallaren får inte fram någon information. Mer tvivel hos polisen. Wennerström kanske är oskyldig trots allt?
‍
Framkallaren klipper små bitar på filmrullen med en nagelsax för att inte förstöra filmrullen men gör ett par dagar senare ett genombrott vid framkallningen och begär då resten av filmrullarna. När filmrullarna är framkallade upptäcker den anställde på FOA att det är avancerade bilder på svenskt flygvapen. I samtal med polisen får framkallaren veta att det rör sig om misstänkt spionage mot landet Sverige. ÖB informeras om bevisen mot Wennerström och polisen beordrar att Wennerström ska tas in omgående.
‍
Tage Erlander befinner sig på semester. Han informeras om att misstankarna mot Wennerström nu är bekräftade. Information har tidigare getts till Erlander om misstankar på eventuellt spionage utfört av Wennerström. I detta läge gäller det att skydda statsministern som egentligen är ”ovetandes” om läget utåt sett. Ministrar inom regeringen måste göra sitt yttersta för att rädda statsministerns anseende. Tage Erlander blir ombedd att genast lämna semestern för att flyga hem till Sverige. Om ett par månader kommer den ryska delegationen med Nikita Chrusjtjov på besök så tillfångatagandet av Wennerström måste ske omgående!

‍
TILLFÅNGATAGANDET 20 juni
1963
‍
Wennerström upptäcker på förmiddagen att filmrullarna som han ska överlämna till sin sovjetiska kontaktperson är borta. Iskall panik. Har jag inte lagt dem här? Wennerström beger sig till bilen tillsammans med dottern som han ska lämna av inne i stan för att sedan direkt åka vidare till UD där han eventuellt har lagt filmrullarna i kassaskåpet.
‍
När Wennerström ska åka möter han Carin Rosén på uppfarten. Deras vägar korsas utanför villan. Hon ser att Wennerström är stressad, han som alltid brukar vara lugn och ”sansad”. Hon svarar artigt på Wennerströms tilltal. ”God dag fru Rosén”. ”God dag Herr Wennerström” svarar hon snabbt och möter hans blick som hastigast. Hon står vid entrén och ser honom åka iväg. Hon upplever hon en inre kamp. Hon har trots allt förrått sin chef. Hon vet att polisen kommer arrestera honom. Carin Rosén känner viss ånger. Vad har hon gjort? Hon har aldrig sett honom så. Vad var det egentligen på filmrullarna som kan ha varit så allvarligt? Hon går in i huset.
‍
När Wennerström backar ut bilen från uppfarten tittar han i backspegeln och noterar inte att det står en mörk bil en liten bit bort.
‍
Wennerström startar och kör iväg i högre fart än vanligt mot stan. Den mörka bilen följer efter honom hela tiden. Här ser vi uppifrån bilfärden in mot stan, från Djursholm till city. Riksdagen och UD etableras när Wennerström lämnar av dottern. Han parkerar på sin vanliga parkeringsplats och går i rask takt in till kontoret. Wennerström skakar på händerna när han låser upp kassaskåpet. Han upptäcker att filmrullarna inte ligger där. I detta skede ser Wennerström sig själv i tredje person, som om han är inlåst i en glasbubbla och att han utifrån försöker varna personen (sig själv) i glasbubblan att ta sig ut, att fly från landet! En hårresande känsla av att det är kört. Totalt mörker.
När Wennerström är på väg ut från UD går han med snabba steg mot bilen. Han stannar upp, tvekar. Beslutar sig för att byta riktning. Han går längs med Strömgatan mot Riksbron och han har sikte mot Mynttorget där han tänker ta en taxi. Han tror sig se civila poliser i alla de personer han möter. Wennerström kommer upp på Riksbron. Han ser Mynttorget långt framför sig. Då känner han hur någon tar tag i hans axlar. Wennerström vänder sig om. Två poliser har stannat honom. De har rejäla grepp om båda hans handleder och för honom till deras bil som står vid Drottninggatan. Samma bil som vi såg parkerad utanför villan. Utöver det står det fyra andra civilpoliser i varsin hörna om Drottninggatan. Wennerström är helt inringad. ”Örnen” är tillfångatagen. Ett kodnamn som han gavs av GRU. (Den ryska underrättelsetjänsten)  

‍
SLUTTEXTER
Hur rättegången gick. Vad fick Wennerström för straff? Att han lämnat ut över 20 000 dokument gällande hela det svenska försvaret. Hedrande texter om besättningen (bildspel), De anhörigas
perspektiv och hur det än idag söker efter svar.


"POST-CREDITS SCENE"
‍Budapest 17 januari 1945.

Inne i ett rum fokuserar kameran väldigt tajt på ett ansikte, personen skriver ett brev och vi ser personen signera brevet med Raoul Wallenberg. Ytterligare en person knackar på dörren och kommer in i rummet. Personen säger: ”Raoul de är här nu”. Wallenberg sitter vid skrivbordet, viker ihop det handskrivna brevet och lägger in det i kuvertet och sätter ett sigill på. Han lämnar över brevet till vännen. ”Se till att det här brevet når min kära mor".
In i rummet klampar nu tre sovjetiskt uniformerade personer. De frågar efter Wallenberg. Wallenberg nickar och de ber honom att följa med ut. Vi ser en ordväxling mellan dem och sedan leder de ut honom genom en lång hall. Personen som var i rummet tillsammans med Wallenberg blir kvar i arbetsrummet.  
‍
Sett utifrån huset, på andra sidan gatan, står en bil. Vi ser att Raoul blir bortförd/inskuffad i bilen. Kameran fokuserar på en person, allting händer sett från vindrutan bak i bilen. När Raoul är införd i bilen och bilen börjar rulla så åker kameran sakta ned på det bakre sätet, där det ligger en militärmössa. En mössa med svensk armébeteckning. Personen i baksätet tar mössan och sätter den på huvudet, vi ser enbart personens ögon. Vi förstår att det är Herr X. Bilen med Herr X rullar iväg samtidigt som bilen med Wallenberg. De åker åt separata håll.Kameran gör en stigande rörelse upp över Budapest från marknivå upp över staden. Vi ser ett brinnande Budapest och det ryker från flertalet byggnader.


SLUT.